Peter Ojala växte upp på landet, men har bott i stadsmiljö merparten av sitt vuxna liv. Han behöver ändå komma ut i skog och mark för att må bra.
– I naturen kan man umgås utan störande element och fokusera på det elementära: sova, äta, vila och vandra.
För ett tag sedan blev jag erbjuden ett jobb som vildmarksguide i Kiruna. Jag kunde sitta vid en lägereld omgiven av fjäll och myrar, men valde att stanna nära mina barn på Åland.
Mitt jobb med äldre har gjort mig mer medveten om hur livsstilen påverkar hälsan. Jag försöker leva hållbart.
Naturen har alltid varit viktig för mig. Jag bodde på landet tills jag fyllt aderton och som barn brukade jag göra söndagsutflykter till närskogen med min familj. Det gav grunden för en naturnära livssyn.
Vandrar helst i svenska fjällen
Under min militärtjänstgöring fick jag mer specifika vildmarksfärdigheter. När jag var ung brukade jag fjällvandra med mina armékompisar. En gång paddlade vi också kajak från Vittangi i Kiruna till Kuivakangas i Övertorneå. Det var en sträcka på 250 kilometer längs Torne älv.
Som vuxen har jag främst bott i stadsmiljö. Jag har ändå sett till att semestra i naturen, eftersom jag mår bra av det. Numera handlar exkursionerna i första hand om att komma bort från infostress och vardagsmåsten. I naturen kan man umgås utan störande element och fokusera på det elementära: sova, äta, vila och vandra.
På Åland finns fina och välutmärkta vandringsleder som passar bra för dagsutfärder. När jag är långledig åker jag ändå helst till fjällen, i först hand till området kring Abisko ochKebnekajse i svenska Lappland.
Naturen är värd respekt
Det är trevligt att intresset för uteliv ökat, men jag gillar inte den kommersialisering och kapprustning som det gett upphov till. Numera kan man handla mat i fjällstugor, tidigare var det lyx om där fanns färdigt kluven ved. Naturen är ingen nöjespark, man måste visa respekt.
Det roliga med vandringar är att nästan vad som helst kan hända. Plötsligt kan man till exempel stå nos mot nos med en björn. Jag har träffat på skogens jätte ett par gånger i Lapska armen, men aldrig känt mig rädd.
